Politisk korrekt?

Jag skriver sällan. Oftast är det för att de tankar och åsikter jag har har en lång väg att vandra genom min skalle ner på papper, jag är dålig på att formulera mig. Var gång jag försöker ter sig mina tankar, som var så självklara i huvudet, så fruktansvärt ogrundade och tafatta sekunden jag sätter mig för att få ner dem i skrift.
Detta är bra att veta samtidigt som man läser vidare, att det kanske lät bättre i mitt huvud :)


Jag hade i helgen en diskussion med några vänner och fann mig i behov av att använda uttrycket "politiskt korrekt" (ännu hellre PK). Tilltaget och ordvalet fick direkt mothugg, det hävdades att PK var olämpligt att använda då det i politiska debatter användes som ett skällsord eller för att förringa åsikter som man inte vill behandla eller ta på allvar.

 Men finns det inte åsikter som är politiskt korrekta i dagens samhälle? Det är inte helt accepterat att säga vad som helst. Man får mer respekt som presenterar sig som feminist och socialist än som kapitalist och nationalist. Det finns åsikter som ses som "rätt" upplever jag.

Stina Lundberg Dabrowski skriver i en krönika i expressen om detta: 
"...du är inte antifeminist för att du inte håller med tongivande feminister eller kritiserar en feministisk organisation. Du är inte rasist för att du tycker det finns problem med invandringen och segregationen. Och du är inte antimuslimsk för att du vill motarbeta islams fundamentalistiska uttryck." hon säger det hela mycket bättre än mig i sin krönika;
http://www.expressen.se/kultur/talets-gava/ 

De politiskt korrekta drar nya gränser för vilka som ska få uttala sig för i det längsta undvika att intoleranta åsikter normaliseras, och tanken att "våga vägra ta debatten" visar lite på detta. Man avstår hellre att möta folk i sakfrågor för att undvika att vissa åsikter får media utrymme. 

Funderar mest på vad som kommer förändra människors åsikter mest; tillåta intolerans eller vara intolerant mot intoleransen?

*kliar mig i bakhuvet lite för mycket just nu*

Det är ju härligt att existera när man på riktigt får sina ögon 
öppnade, fötterna undanslagna och plötsligt finner sig själv 
svag, ensam och en aning vilsen. Efter att ha spenderat en helg 
med ekumeniska kommuniteten i Bjärka-säby och lyssnat på visa 
människor tala om frihet och än en gång fått njuta utav att 
vara del i något större, pågående, har jag fått ett nytt 
perspektiv. Än så länge är tankarna unga så jag tänkte mest 
sammanfatta vad jag hört.

Lyssnade på ett seminarium om frihet utifrån Uttåget från 
Egypten av en teolog som hette William T Cavanaugh. 
 

I västvärlden är frihet möjligheten att starta om utan historia, 
auktoritet,ansvar och är ett synsätt som inte ifrågasätts i 
samhället idag. Vi ser frihet som frihet från hinder, bojor och 
tolkar uttåget med vårt nutida perspektiv. Lagar och frihet är 
motsatser i våra ögon. 

Men med uttåget ur Egypten är inte så, de flyr inte ut i öknen 
utan folket klagar och är motsträviga och nästan dras ut ur 
slaveriet av Gud. Det är inte bara farao som vill ha tecken. 
När Gud kallar Mose talar han om att han har sett folkets 
lidande och lovar ett land som flyter av mjölk och honung. 
Mose svarar med att tveka, be gud välja någon annan och skyller 
på att han stammar. Och när folket får arbeta hårdare när mose 
ber om frihet önskar de att Mosa slutar föra Guds tala,
det hade vart bättre om han aldrig kommit. 

 
De lyssnade inte för de inte visste var frihet var. 
"deras själar var brutna av slaveriet" de måste vilja vara fria, 
och de visste inte vad frihet var. Israel stannade hellre i 
slaveriet än dö i öknen. Varför, varför, varför, frågar Israel. 
Gud svarar dem genom "Jag ska slåss för er och ni ska vara 
stilla". Israel var inte beredda på mödan det tar att bygga ett 

nytt samhälle, levnadssätt och på att byta mästare. Människan 
är inte i grunden sökande av frihet.

Om människan får välja fritt inte alltid hon väljer frihet. Det 
är därför historien om uttåget leder in i lagen. Lagen är läran 
om frihet, i harmoni med Gud och människor. Det handlar mycket 
praktiska saker, inte så mycket om andlighet. Frihet handlar om, 
tvärt om vad locke säger( frihet att göra vad man vill med det 
man har) göra gott i det sammanhang man är i, med de människor 
man delar livet med.
 

Från detta försökte han skilja på vad världen kallar frihet 
-Negativ frihet- från beroende av andra människor, slaveri och 
förtryck. Liberalt samhälle med yttrandefrihet, religionsfrihet. 
Personlig frihet så långt det går utan att hindra andras 
personliga frihet. Auktoritet ses endast som upprätthållande av 
lika frihet,tex poliser för att hindra oss från oss förhindra 
andras frihet. Det ses som något bra att stå upp för sig själv 
och inte tillåta kränkningar, oavsett vem man än är och vilka 
åsikter man än står för.
 
Men det Gud kallar frihet-Positiv frihet- är möjligheten att 
skapa gott. Att leva i Lagen. När vi är fria från lagen är den 
i oss och vår själ är inte längre bruten, den inre faraon är 
borta. Vi binder oss till varandra, tjänar varandra.

Man är inte fri att välja om man inte har både positiv och 
negativ frihet. Kan inte välja fritt om man inte vet vad frihet är. 
 
För att vara fri ska man vara ensam i dagens samhället
Köp ska vara informerade och fria. När det inte finns vilseledande 
info är det fritt. Länder går ut i krig för att försvara den fria 
marknaden. Folk är slavar för att skapa produkter till marknaden. 
Marknaden kräver det och det skapar orättvisor. 
Folk väljs ut för reklam för att skapa begär.
 
I frånvaron av positiv frihet finns bara makt. Och om idén om 
positiv frihet inte finns så gör man vad som helst för att nå 
negativ frihet. Om jag kan utnyttja din utsatthet för att gynna 
min frihet gör jag det. Du är fri att välja om du vill lägga
dig under min makt. 
 
Tanken idag är sann frihet är fri från beroendet av andra, 
tex äldreboende, frihet i äktenskap, fattiga och välgörenhet. 
Men när vi gör oss oberoende av varandra gör vi oss beroende 
av staten istället. 
 
Hur är gemenskap frihet? Vi erkänner vår maktlöshet och ger oss 
till Guds vilja. Om jag ger mig till dig blir jag fri, man ger sin 
vilja till andra och är redo att tjäna. Inte genom autonomi utan i 
gemenskap. Vi hör samman för att vi tillhör Gud. I nattvarden 
manifesteras detta. 

Detta var första seminariet. 

Sedan pratade Åsa Wollin kring befriande gemenskap. Svårare att 
sammanfatta men poängerna jag tror hon ville ha sagt var typ att 
man är alltid slav under något, finns inget neutralt läge utan 
det man ska göra är att inse vad du är slav under och inte förneka 
det. Det som hindrar oss från detta är oftast rädsla, och då behövs
kärleksfulla gemenskaper där man hjälper varandra. Lägger ner masker 
och är ärlig med att livet i världen är svårt. Att friheten finns i 
att göra gott inte bara i att inte göra ont.

Sist ut var Patrik Hagman som forskat en del kring Isak Syrien och 
skrivit boken "om kristet motstånd". Han började prata om skiftet 
från konsumtion efter behov till konsumtion efter begär som numera 
styr i samhället. Samhället är numera uppbyggt så att det behöver 
människor som strävar efter trygghet, status, elegans. Isak Syrien
menar att detta skapar ett spel, som skapar en rädsla av 
otillräcklighet. Han menade att vi ska sluta sträva efter det världen 
strävar efter. Trots att ökenfäderna lämnade staden, lämnade staden 
inte dem och ur detta skapades asketism.  
 
Vi kan lära oss från asketerna på 3 sätt
 
1. Vi måste ha något annan att sträva efter, och då är de kristna 
dygder bra. Ibland kan de ses som milda adjektiv tex gästfrihet, 
tålmodighet, ödmjukhet. Men på djupet skär de med samhällets 
värderingar. Tex tacksamhet, det underminerar kapitalismen, rätten 
att äga och att ha mer. Istället är allt gåvor från Gud. Och gåvor 
förpliktigar på ett visst sätt, gåvor ska vårdas annars förstörs 
relationen till givaren. Om vi lever i tacksamhet förändras vårt 
levnadssätt, bitterhet finns inte, allt är en gåva. Lidande blir 
genomlevbart. Ändrar vårt slit- och släng-mentalitet. 
 
För att uppnå tacksamhet måste vi öva, genom att ge varandra gåvor. 
Att lära oss ta emot gåvor. Att istället för att ge betala tillbaka 
"skulden" som uppstår vara tacksamma och ge vidare. 
 
2. För att förändra våra personligheter måste vi ändra oss fysiskt. 
Samhällets röst finns i oss och visar sig genom vår kropp. 
Fysiskt ta avstånd från media, vad gör det med oss att vi kan vara 
någon helt annanstans i tanken. Vi måste förhålla oss till detta 
på ett medvetet sätt. 
 
3. Om vill vara annorlunda måste vi göra det tillsammans. 
Kloster var det som initial förändrade samhället.  
 Vi som individer kan inte lyckas med frihet. Tacksamhet byggs i 
gemenskap, Alla nya levnadssätt måste ske i gemenskap. Kyrkans 
struktur är en styrka och ett ansvar som har givits oss. 
 

När man börjar se gemenskapen som syfte men kristendomen kan man 
förstår vad kristna gör.
 
Tillbedjan skapar gemenskap, inte för att vi måste om att prata 
gott om Gud. Genom att bekänna synd jämnställs vi alla direkt.
Psalmerna gör att vi förenas med kristna i alla tider.
Nattvarden utmanar oss att dela våra liv. 
 
Skapelsen är lagd under tomhetens välde och längtar efter den 
frihet som finns hos Gud. 
 
De makter som hindrar oss från personlig frihet är samma makter 
som driver skapelsen mot större orättvisor. 

TYP det har jag lyssnat på i helgen. 

Och några saker slog mig, bland annat pratade cavanaugh om 
svårigheten och vikten om att kunna leva i en gemenskap där det 
är okej att inte alltid komma till konsensus, att man står ut 
med att man tänker olika för att man är lojal mot varandra och 
för att man är samlade kring samma fokus. Att ha människor som drar
så fort de inte får sen vilja hörd och skapar nya sammanhang, 
det håller inte. 
Och det slog mig att det är lite det jag har gjort med smyrna. 
Älskar smyrna för att det är min församling men jag fick nog 
till slut utav att vi tänkte så olika. Och jag gav mig ut för 
att hitta något nytt, något bättre. Men det finns något vackert
i att vara trogen ett sammanhang och en gemenskap.

En annan sak som verkligen slog undan fötterna på mig var ett 
nytt levnadssätt. När jag för 6 år sen kom hem från Rumänien 
där jag sett människor som på riktigt levde ut guds rike. Just 
beroendet av Guds ledning och försorg, gemenskapen och frukten 
deras arbete gav var något jag inte sett tidigare eller därefter. 
När jag kom hem var allt jag ville att hitta ett sätt att leva så 
här, men samtidigt hade jag en väldig längtan att åka tillbaka 
för jag ville leva så. Till sist blev nog resultatet att jag 
tryckte ner båda känslorna och försökte hitta annat att längta efter.  
 
Men i helgen vräktes den där längtan efter ett annat sätt att 
leva, och jag fick någon slags struktur på varför det ens är viktigt 
att leva på ett annorlunda sätt. Och det gjorde så ont i mig att 
jag tryckt undan detta, var så besviken på mig själv. slutade med det 
och kände mig istället maktlös inför framtiden. 

och där är jag nu. Skakad, trött och vilsen men trots det hoppfull 
inför framtiden.

  
  
 
 

Kallas det nostalgi när det är 3 månader sedan?

 Man saknar och saknar och saknar och längtar och drömmer sig tillbaka. I sommar var jag och några vänner i skottland och bilade i vacker natur. De hade vid några tillfällen tålamod nog att låta mig njuta av utsikten till min melankoliska musik (vilket jag är tacksam för). Nu har jag den stora glädjen att minnas dofter och känslor från resan bara genom att höra en låt eller slinga från min melankoliska spellista.

Passar så bra! spoti.fi/K3cPCd

Välja församling

När man ska skapa ett nytt liv i en ny stad får man plötsligt en ny chans att välja vad man vill fylla sitt liv med. Jag har tidigare inte varit tvungen att välja en ny församling. Är född in i en pingstförsamling där jag formats genom söndagsskola, ungdomsarbete och senare genom ledarskap. Är otroligt tacksam för den församlingen och allt jag fått bygga upp där men de senaste åren har jag upptäckt att det finns saker jag saknar.

Efter ett besök under påsk hos Ekumeniska kommuniteten på nya slottet Bjärka-säby upptäckte jag något otroligt vackert utanför min frikyrko-bubbla som jag nu längtar efter. En mystik och helighet i gudstjänsten, en genomtänkt gudstjänstordning där lovsången är uråldrig och fylld med historia. En nattvard som firas varje onsdag i 2 timmar som breddar min förståelse av nattvardens mysterium. Jag längtar efter en församling som har lite av det men ändå är föränderlig och har något slags socialt engagemang. Kortfattat

Så i söndags började jag min spaning i en EFK-församling som heter Immanuelskyrka. Gudstjänsten kändes väldigt bekant och hemma, mycket var väldigt likt min egna församling i Gbg. Tre lovsånger(hillsong) innan predikan som avbröts av välkomnande, information och kollekt. Församlingen påbörjade just en predikoserie om generös rättvisa som skulle hålla på i 4 veckor och knyta an till församlingens sociala arbete bland ensamstående mammor, Connect. 

Predikan syftade till att reda ut begreppet rättvisa i GT genom bibelorden Mik 6:8, ord 31:9, sak 7:9-10, Ps 146:7-9, job 29:11-17 samt Job 31:13-23. Och genom en gestaltning av den barmhärtige samarien. Kortfattat...:)

Efteråt lovsång och förbön men en station som knöt an till predikan, Ta en post-it och skriv upp någon du vill få nöd för och sätt upp den längst fram på scen.

Och efteråt fanns det fika för alla nya och ett eget bord som lite misslyckat placerats innanför barnrummet i källar-källaren, svårt att hitta till när man inte ens hittar till toaletten. Många trevliga människor och många trevliga samtal. Deras sociala arbete connect gör verkligen skillnad och har nära kontakt med socialtjänsten i området.

Inte riktigt detta jag letat efter utan jag ger mig ut på nya uppdrag framöver.

http://www.immanuel.nu/

Hippt eller konstigt?

 Mitt i allt stök i flytten uppkommer det alltid lite krångligheter, typ min loftsäng är för bred och stegen blockerar vägen ut till hallen. Jag har för vana att alltid fråga mig själv "är det kanske lite hippt eller är det bara konstigt?" I sängens fall är det bara konstigt, det ska åtgärdas, ändras, göras om. Inte idag men någon gång snart ANNARS ÄR JAG JU KNÄPP. Kan inte ha en stege jag måste klättra över varje gång jag rör mig i lägenheten.

Men ett annat sånt fall är mitt duschdraperi. 

 Lågt? Ja, visst är det.

Men det är en spegel ivägen som går nästan ända upp i det höga taket.
 Kan sätta stången på spegeln men det är inte så snyggt
 Kan låta den sitta här men då måste man klättra in under den
 Kan ta bort den och köra utan men då skätter det så mycket

Jag lutar just nu åt alt 2, tänker att detta kanske är en sån där grej som kan vara lite hipp =)

Min lägenhet är av en äldre modell

Min lägenhet ligger i en ganska gammal byggnad byggd 1964 om jag inte minns fel. Det märks på de vanliga charmiga detaljerna såsom högt i tak, knakande fiskbensgolv, låg diskbänk etc. Men jag har hittat lite andra roliga detaljer.

Jag fick höra när jag var på visning att detta var en bostadsförening som länge styrts men fast hand av en grupp äldre pedanter. Arga lappar hade varit frekvent förekommande under förra ägarens tid här. Själv har jag hittat en än så länge (undanbedandes klotter i cykelrummet så jag medger att den lappen var motiverad. Då det står mellan att skriva en arg lapp och ligga på vakt men ett luftgevär ska man alltid välja det första).

Men vissa arga lappar har för länge sedan gjorts permanenta, utan för min dörr hittade jag denna.

 Och på insidan toalettdörren finns en skylt som uppmanar "iakttag största renlighet". Jag är osäker på hur man uppfyller det samtidigt som man ska spara på vattnet och endast använda toalettpapper. Känner mig som en lortgris från arbetarklassen som inte känner till att klosettskålen ska rengöras dagligen...

Vi har en pensionär som verkar fungera som vaktmästare eller något liknande en fransk portier (typ som i "igelkottens elegans"). Känns lite 50-tal.

Källaren är fantastisk! Vid ingången finns en svart box monterad som tickar som en äggklocka så fort man tänder lamporna. Brandredskapen i byggnaden består av en hink och en pump. Ser nästan fram emot den dagen det börjar brinna, undrar vad den äldre generationen hade gjort, undrar om de finns en brandsläckare i huset...

Charmigt är ordet för dagen!

Belysning och bekymmer

Belysning är roligt att fundera på, väldigt viktigt för stämningen.

och praktisk...

särskilt när man vill se...

Typ i en loftsäng