Det är ju härligt att existera när man på riktigt får sina ögon öppnade, fötterna undanslagna och plötsligt finner sig själv svag, ensam och en aning vilsen. Efter att ha spenderat en helg med ekumeniska kommuniteten i Bjärka-säby och lyssnat på visa människor tala om frihet och än en gång fått njuta utav att vara del i något större, pågående, har jag fått ett nytt perspektiv. Än så länge är tankarna unga så jag tänkte mest sammanfatta vad jag hört.
Lyssnade på ett seminarium om frihet utifrån Uttåget från Egypten av en teolog som hette William T Cavanaugh.
I västvärlden är frihet möjligheten att starta om utan historia, auktoritet,ansvar och är ett synsätt som inte ifrågasätts i samhället idag. Vi ser frihet som frihet från hinder, bojor och tolkar uttåget med vårt nutida perspektiv. Lagar och frihet är motsatser i våra ögon.
Men med uttåget ur Egypten är inte så, de flyr inte ut i öknen utan folket klagar och är motsträviga och nästan dras ut ur slaveriet av Gud. Det är inte bara farao som vill ha tecken. När Gud kallar Mose talar han om att han har sett folkets lidande och lovar ett land som flyter av mjölk och honung. Mose svarar med att tveka, be gud välja någon annan och skyller på att han stammar. Och när folket får arbeta hårdare när mose ber om frihet önskar de att Mosa slutar föra Guds tala, det hade vart bättre om han aldrig kommit.
De lyssnade inte för de inte visste var frihet var. "deras själar var brutna av slaveriet" de måste vilja vara fria, och de visste inte vad frihet var. Israel stannade hellre i slaveriet än dö i öknen. Varför, varför, varför, frågar Israel. Gud svarar dem genom "Jag ska slåss för er och ni ska vara stilla". Israel var inte beredda på mödan det tar att bygga ett
nytt samhälle, levnadssätt och på att byta mästare. Människan är inte i grunden sökande av frihet.
Om människan får välja fritt inte alltid hon väljer frihet. Det är därför historien om uttåget leder in i lagen. Lagen är läran om frihet, i harmoni med Gud och människor. Det handlar mycket praktiska saker, inte så mycket om andlighet. Frihet handlar om, tvärt om vad locke säger( frihet att göra vad man vill med det man har) göra gott i det sammanhang man är i, med de människor man delar livet med.
Från detta försökte han skilja på vad världen kallar frihet -Negativ frihet- från beroende av andra människor, slaveri och förtryck. Liberalt samhälle med yttrandefrihet, religionsfrihet. Personlig frihet så långt det går utan att hindra andras personliga frihet. Auktoritet ses endast som upprätthållande av lika frihet,tex poliser för att hindra oss från oss förhindra andras frihet. Det ses som något bra att stå upp för sig själv och inte tillåta kränkningar, oavsett vem man än är och vilka åsikter man än står för. Men det Gud kallar frihet-Positiv frihet- är möjligheten att skapa gott. Att leva i Lagen. När vi är fria från lagen är den i oss och vår själ är inte längre bruten, den inre faraon är borta. Vi binder oss till varandra, tjänar varandra. Man är inte fri att välja om man inte har både positiv och negativ frihet. Kan inte välja fritt om man inte vet vad frihet är. För att vara fri ska man vara ensam i dagens samhället Köp ska vara informerade och fria. När det inte finns vilseledande info är det fritt. Länder går ut i krig för att försvara den fria marknaden. Folk är slavar för att skapa produkter till marknaden. Marknaden kräver det och det skapar orättvisor. Folk väljs ut för reklam för att skapa begär. I frånvaron av positiv frihet finns bara makt. Och om idén om positiv frihet inte finns så gör man vad som helst för att nå negativ frihet. Om jag kan utnyttja din utsatthet för att gynna min frihet gör jag det. Du är fri att välja om du vill lägga dig under min makt. Tanken idag är sann frihet är fri från beroendet av andra, tex äldreboende, frihet i äktenskap, fattiga och välgörenhet. Men när vi gör oss oberoende av varandra gör vi oss beroende av staten istället. Hur är gemenskap frihet? Vi erkänner vår maktlöshet och ger oss till Guds vilja. Om jag ger mig till dig blir jag fri, man ger sin vilja till andra och är redo att tjäna. Inte genom autonomi utan i gemenskap. Vi hör samman för att vi tillhör Gud. I nattvarden manifesteras detta.
Detta var första seminariet.
Sedan pratade Åsa Wollin kring befriande gemenskap. Svårare att sammanfatta men poängerna jag tror hon ville ha sagt var typ att man är alltid slav under något, finns inget neutralt läge utan det man ska göra är att inse vad du är slav under och inte förneka det. Det som hindrar oss från detta är oftast rädsla, och då behövs kärleksfulla gemenskaper där man hjälper varandra. Lägger ner masker och är ärlig med att livet i världen är svårt. Att friheten finns i att göra gott inte bara i att inte göra ont.
Sist ut var Patrik Hagman som forskat en del kring Isak Syrien och skrivit boken "om kristet motstånd". Han började prata om skiftet från konsumtion efter behov till konsumtion efter begär som numera styr i samhället. Samhället är numera uppbyggt så att det behöver människor som strävar efter trygghet, status, elegans. Isak Syrien menar att detta skapar ett spel, som skapar en rädsla av otillräcklighet. Han menade att vi ska sluta sträva efter det världen strävar efter. Trots att ökenfäderna lämnade staden, lämnade staden inte dem och ur detta skapades asketism. Vi kan lära oss från asketerna på 3 sätt 1. Vi måste ha något annan att sträva efter, och då är de kristna dygder bra. Ibland kan de ses som milda adjektiv tex gästfrihet, tålmodighet, ödmjukhet. Men på djupet skär de med samhällets värderingar. Tex tacksamhet, det underminerar kapitalismen, rätten att äga och att ha mer. Istället är allt gåvor från Gud. Och gåvor förpliktigar på ett visst sätt, gåvor ska vårdas annars förstörs relationen till givaren. Om vi lever i tacksamhet förändras vårt levnadssätt, bitterhet finns inte, allt är en gåva. Lidande blir genomlevbart. Ändrar vårt slit- och släng-mentalitet. För att uppnå tacksamhet måste vi öva, genom att ge varandra gåvor. Att lära oss ta emot gåvor. Att istället för att ge betala tillbaka "skulden" som uppstår vara tacksamma och ge vidare. 2. För att förändra våra personligheter måste vi ändra oss fysiskt. Samhällets röst finns i oss och visar sig genom vår kropp. Fysiskt ta avstånd från media, vad gör det med oss att vi kan vara någon helt annanstans i tanken. Vi måste förhålla oss till detta på ett medvetet sätt. 3. Om vill vara annorlunda måste vi göra det tillsammans. Kloster var det som initial förändrade samhället. Vi som individer kan inte lyckas med frihet. Tacksamhet byggs i gemenskap, Alla nya levnadssätt måste ske i gemenskap. Kyrkans struktur är en styrka och ett ansvar som har givits oss.
När man börjar se gemenskapen som syfte men kristendomen kan man förstår vad kristna gör. Tillbedjan skapar gemenskap, inte för att vi måste om att prata gott om Gud. Genom att bekänna synd jämnställs vi alla direkt. Psalmerna gör att vi förenas med kristna i alla tider. Nattvarden utmanar oss att dela våra liv. Skapelsen är lagd under tomhetens välde och längtar efter den frihet som finns hos Gud. De makter som hindrar oss från personlig frihet är samma makter som driver skapelsen mot större orättvisor.
TYP det har jag lyssnat på i helgen.
Och några saker slog mig, bland annat pratade cavanaugh om svårigheten och vikten om att kunna leva i en gemenskap där det är okej att inte alltid komma till konsensus, att man står ut med att man tänker olika för att man är lojal mot varandra och för att man är samlade kring samma fokus. Att ha människor som drar så fort de inte får sen vilja hörd och skapar nya sammanhang, det håller inte. Och det slog mig att det är lite det jag har gjort med smyrna. Älskar smyrna för att det är min församling men jag fick nog till slut utav att vi tänkte så olika. Och jag gav mig ut för att hitta något nytt, något bättre. Men det finns något vackert i att vara trogen ett sammanhang och en gemenskap. En annan sak som verkligen slog undan fötterna på mig var ett nytt levnadssätt. När jag för 6 år sen kom hem från Rumänien där jag sett människor som på riktigt levde ut guds rike. Just beroendet av Guds ledning och försorg, gemenskapen och frukten deras arbete gav var något jag inte sett tidigare eller därefter. När jag kom hem var allt jag ville att hitta ett sätt att leva så här, men samtidigt hade jag en väldig längtan att åka tillbaka för jag ville leva så. Till sist blev nog resultatet att jag tryckte ner båda känslorna och försökte hitta annat att längta efter. Men i helgen vräktes den där längtan efter ett annat sätt att leva, och jag fick någon slags struktur på varför det ens är viktigt att leva på ett annorlunda sätt. Och det gjorde så ont i mig att jag tryckt undan detta, var så besviken på mig själv. slutade med det och kände mig istället maktlös inför framtiden. och där är jag nu. Skakad, trött och vilsen men trots det hoppfull inför framtiden.
